fredag 28 mars 2014

438 dagar.

Johan Persson och Martin Shibbye gav sig till Etiopien för att på plats få en bild av den hänsynslösa jakten på olja i den oroliga Ogadenprovinsen. Jag antar att det svenska företaget Lundin Oil och dess aktiviteter lockade de två journalisterna.  De kom hem med en helt annan historia om en vistelse i ett ökänt fängelse. Om en regim som inte ens har ambitionen att leva upp till en rättsstat. Om hur UD arbetar för att få männen fri. Framförallt de två kollegornas fasansfulla upplevelse, hur de kastats mellan hopp och förtvivlan och framförallt hur de kämpat för att inte resignera. En fascinerande läsning.

Det enda som kan hindra att att boken får Augustpriset 2014 är att man var nominerad redan 2013 utan att segra. Jag har läst flera av de nominerade fackböckerna. Ja, konkurrensen var knivskarp.

onsdag 19 mars 2014

Konsten att vara snäll.

Stefan Einhorns lilla bok om konsten att vara snäll har närmast kultförklarats. Jag tycker att det är förtjänt. Jag uppskattar hans förklarande kopplingar av snällhet till olika religionen. Resonemangen om den vanliga kopplingen att snällhet med enfald är nyttiga. Altruism grundad på egoism har samma värde som om den inte hade några inslag av egennytta. Kort sagt vrider han på begreppet snällhet och visar att det är en god strategi på såväl individnivå som på samhällsnivå. Kom ihåg: Det är inte den goda tanken, som räknas, det  är de goda handlingarna.

söndag 2 mars 2014

Mannen som slutade ljuga.

Jag är djupt skakad efter att ha läst Dan Josefssons "Mannen som slutade ljuga". Det är fullständigt obegripligt hur en sekt terapeuter lyckas sätta hela vårt rättssystem ur funktioner. Psykiatriker, psykologer, försvarsadvokater, toppjurister, åklagare, kulturskribenter och en nerknarkad patient åstadkommer århundradets rättsskandal genom att få patienten dömd för åtta mord. Allt beroende på  bortträngda incestuösa upplevelser i tidig barndom. Skandalen blir inte mindre av att alla domarna undanröjts i  resningar och att Sture Bergwall idag inte är dömd för något mord. Min far var chef för länskriminalen i Blekinge, han satte inte psykologer och psykiatriker särskilt högt när det gällde tillförlitlighet och trovärdighet. Jag är glad för hans skull att han slapp uppleva det som på ett skrämmande men mästerligt sätt återges i Dan Josefssons "Mannen som slutade ljuga".

Den sanna historien om Pinocchios näsa.

Leif GW Persson brukar vara påtagligt nöjd med sina insatser, inte minst som författare. Han brukar också med njutning kasta sig över kollegor i branschen. Bl a har han inte klassat Camilla Läckberg som en särskilt begåvad författare, i sak  är vi överens Persson och jag. Efter "Den sanna historien om Pinocchios näsa" uppfattar jag att Läckberg och Persson börjar kvalitetsmässigt närma sig varandra som författare, och det beror inte på att Läckberg blivit bättre. Leif GW Persson senaste (sista?)  är ett lättviktsverk präglat av gubbsjuka, galen jakt på pengar, maktmissbruk, korruption och försök att efterlikna de skrönor som på senare tid blivit så populära. Förstår jag saken saken rätt  skulle Leif GW Persson  kunna halvera produktionstakten och därmed höja kvalitetsnivån dit där den stundtals befunnit sig.