Tango för vilsna själar.

Lucy Dillon har  skrivit en bok om dansens terapeutiska urkraft. "Fan tro´t sa Relling." En ganska poänglös bok.

New Delhi -Borås : den osannolika historien om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull.

Denna saga som sägs vara sann, nedtecknad av Per J Andersson, handlar om Pikej, som började sitt liv i uppförsbacke redan innan han kunde cykla. Som oberörbar möttes han av en hård och orättvis behandling i sitt Indien. Hans stora talang i livet var att teckna och målade, detta räddade honom under hans svåra ungdomstid och gav honom en försörjning på överlevnadsnivå. En tillgång var hans otroliga målmedvetenhet och en spådom som talade om vem som skulle bli hans hustru. Detta är förutsättningarna för en fantastisk resa.
Du får följa med från österländsk kultur och livsstil i Indien som möter sin svenska motsvarighet. En fantastisk berättelse.

I skuggan av ett brott.

Närmsta granne till vår gästgivaregård i Hammenhög är ett mer än pampigt gammalt tingshus. Där var en gång en von Sydow domare, fadern till offret i ett av våra mest omtalade rättsfall, de från Sydowska morden. Det är klart att man blir nyfiken på den bok Helga Henschen ger ut, en skönlitterär debut vid 64 års ålder. Boken ger ingen lösning på gåtorna runt det gåtfulla fadermordet och utvidgade självmordet, men det ger en fascinerande skildring av hur en överklassläkt hanterar ett trauma. Över huvud taget skildras livet i överklassen under första delen av 1900-talet. Spännande och gripande. Någon uppföljare är inte att vänta då Helga Henschen avled 2002.

Tiden där emellan.

Maria Dueñas levererar en för mig stor läsupplevelse enligt uppgift baserad på verkliga händelser. Det utspelar sig under tiden för det spanska inbördeskriget fram till och med andra världskriget. Den unga kvinnan Sira lämnar tryggheten med sin fästman tråkig men stabil, med anställning i statsförvaltningen.
Sira har vuxit upp med sin ensamstående mamma, följt henne i fotspåren och fadern är okänd för Sira. Så kommer den fale mannen som förvrider huvudet på flickan. De lever ett intensivt jetsetliv, även om begreppet inte var uppfunnit.
Huvudsakligen på grund av älskaren trassliga affärer tvingas de lämna Madrid för att slå sig ned i Spanska Marocko.
Här börjar dramat, spännande so en thriller,berättat med en värme som i en feelgoodroman, strålande personskildringar och enligt mina historiska insikter en autentiskt tidsskildring.
Endast formatet, tegelsten ca 700 sidor tvingade mig att då och då lägga från mig "Tiden däremellan",  och då gick jag och suktade efter nästa lästillfälle,

Steglitsan.

Donna Tart har givit ut ett par storsäljare, Den hemliga historien och Den lille vännen, som jag dessvärre inte  läst, ännu får jag tillägga. Jag har förstått att det  är många som väntat på den nu utkomna romanen Steglitsan.

En gosse mister i en olycka/attentat sin mamma och vi får följa honom under hans uppväxt i dagens Amerika. En mäktig kloss på 729 sidor som trollband mig, trots sitt omfång blir den aldrig banal..

Rörgast.

Med Rörgast har Johan Theorin fullbordat sin svit om fyra böcker från Öland. Som i de andra tre böckerna imponerar denna originella författare med sin miljöskildring, inte minst det sociala perspektivet. Liksom tidigare väver han ihop gammalt och nytt och ökar trovärdigheten  i intrigen. En bra  deckare, omdömet får gälla hela  sviten.

Blodläge.

Johan Theorins tredje bok i kvartetten från Öland. Jag är ingen stor deckarfan, men Theorin gillar jag dels för hans skildring av Öland och Allvaret, jag känner igen mig och identifierar mig med miljön, dels hans blandning av nya och gamla händelser som han skickligt väver ihop i intrigen. Kanske är det denna jag gillar allra mest.

Bok över obefintliga.

Jag har tidigare nämnt att jag i huvudsak övergått till att läsa e-böcker. Härom sisten när jag försökte ladda ned en ny bok var det bara tvärnit. Systemet påstod att jag tagit ut min ranson, vilket inte var sant. Jag kontaktade biblioteket och fick reda på att de av kostnadsskäl tillfälligt tvingats stänga möjligheten att låna e-böcker. Det finns inget avtal mellan Elib, som administrerar och hanterar e-böcker, och biblioteken. Eftersom biblioteken inte kan styra utlåningen och kostnaden per lån är orimliga 22 kr förstår jag att detta är en tickande ekonomisk bomb. Om inte den svenska e-boksmarknaden ska gå i stå  är det nödvändigt  att snarast förhandla fram ett rimligt avtal mellan Elib och biblioteken.  

Där stod jag nu akut utan bok. Då kom jag att tänka på att Sydsvenskan för ett par år sedan ställde frågan, till 80 kvalificerade läsare av detektivromaner, om vilka svenska deckare som är  de  bästa genom tiderna. Jag kom då också ihåg att H-K Rönblom  placerades på plats nummer fem. I min ungdom gillade jag skarpt H-K Rönblom. Även om jag rensat mycket kraftigt i mina bokhyllor genom åren, har jag inte kunnat skiljas från "Bok över obefintliga". Dags att ta en favorit i repris.

Jämfört med dagens ofta fasansfullt ondskefulla intriger är intrigen i  "Bok över obefintliga"" närmast barnkammarputtrig, antagligen ett tecken på tidens gång. Det jag fortfarande gillar hos Rönblom är det fina språket och den ömsinta skildringen av livet i en mindre ort på landsbygden. Läs gärna Rönblom, Stieg Trenter eller Maria Lang från mitten av förra seklet, dvs den svenska detetektivromanen innan Sjöwall & Wahlöö. Du får nog leta upp dem på antikvariat.

Gone Girl

En amerikansk bestseller. Kallas thriller sade han med en gäspning. Gillian Flynns tredje roman lär inte ge henne nobelpriset. Gäspningen dras ut över 500 sidor - minst 300 kunde redigeras bort. På det hela taget enligt mig en dålig bok.

Min mormor hälsar och säger förlåt.

För inte så länge sedan snubblade jag över  Fredrik Backman och hans charmiga "En man som heter Ove". Det var en i hög grad en vardagsrealistisk "feel good" roman. En förtjusande läsning utan krav. Ibland är det just vad man är  ute efter. När jag botaniserade efter någon ickedeckare att läsa sa det pling när jag såg Fredrik Backmans  senaste, nr tre, "Min mormor hälsar och säger förlåt." Visst - precis vad jag är ute efter. Först som sist  kan jag slå fast att jag blev  besviken. Backmans frejdiga humor hade gått vilse, visst finns det fnittriga episoder och passager,  men i mormorsboken vill han mer  än vad som finns teckning för. I något försök att tillföra inslag av fantasy blir det för mycket för mig. En bagatell? 419 sidor  är inte en bagatell, det är alldeles för  många sidor  i en salig röra. Mitt råd är - leta en stund till innan du slår  till!

438 dagar.

Johan Persson och Martin Shibbye gav sig till Etiopien för att på plats få en bild av den hänsynslösa jakten på olja i den oroliga Ogadenprovinsen. Jag antar att det svenska företaget Lundin Oil och dess aktiviteter lockade de två journalisterna.  De kom hem med en helt annan historia om en vistelse i ett ökänt fängelse. Om en regim som inte ens har ambitionen att leva upp till en rättsstat. Om hur UD arbetar för att få männen fri. Framförallt de två kollegornas fasansfulla upplevelse, hur de kastats mellan hopp och förtvivlan och framförallt hur de kämpat för att inte resignera. En fascinerande läsning.

Det enda som kan hindra att att boken får Augustpriset 2014 är att man var nominerad redan 2013 utan att segra. Jag har läst flera av de nominerade fackböckerna. Ja, konkurrensen var knivskarp.

Konsten att vara snäll.

Stefan Einhorns lilla bok om konsten att vara snäll har närmast kultförklarats. Jag tycker att det är förtjänt. Jag uppskattar hans förklarande kopplingar av snällhet till olika religionen. Resonemangen om den vanliga kopplingen att snällhet med enfald är nyttiga. Altruism grundad på egoism har samma värde som om den inte hade några inslag av egennytta. Kort sagt vrider han på begreppet snällhet och visar att det är en god strategi på såväl individnivå som på samhällsnivå. Kom ihåg: Det är inte den goda tanken, som räknas, det  är de goda handlingarna.

Mannen som slutade ljuga.

Jag är djupt skakad efter att ha läst Dan Josefssons "Mannen som slutade ljuga". Det är fullständigt obegripligt hur en sekt terapeuter lyckas sätta hela vårt rättssystem ur funktioner. Psykiatriker, psykologer, försvarsadvokater, toppjurister, åklagare, kulturskribenter och en nerknarkad patient åstadkommer århundradets rättsskandal genom att få patienten dömd för åtta mord. Allt beroende på  bortträngda incestuösa upplevelser i tidig barndom. Skandalen blir inte mindre av att alla domarna undanröjts i  resningar och att Sture Bergwall idag inte är dömd för något mord. Min far var chef för länskriminalen i Blekinge, han satte inte psykologer och psykiatriker särskilt högt när det gällde tillförlitlighet och trovärdighet. Jag är glad för hans skull att han slapp uppleva det som på ett skrämmande men mästerligt sätt återges i Dan Josefssons "Mannen som slutade ljuga".

Den sanna historien om Pinocchios näsa.

Leif GW Persson brukar vara påtagligt nöjd med sina insatser, inte minst som författare. Han brukar också med njutning kasta sig över kollegor i branschen. Bl a har han inte klassat Camilla Läckberg som en särskilt begåvad författare, i sak  är vi överens Persson och jag. Efter "Den sanna historien om Pinocchios näsa" uppfattar jag att Läckberg och Persson börjar kvalitetsmässigt närma sig varandra som författare, och det beror inte på att Läckberg blivit bättre. Leif GW Persson senaste (sista?)  är ett lättviktsverk präglat av gubbsjuka, galen jakt på pengar, maktmissbruk, korruption och försök att efterlikna de skrönor som på senare tid blivit så populära. Förstår jag saken saken rätt  skulle Leif GW Persson  kunna halvera produktionstakten och därmed höja kvalitetsnivån dit där den stundtals befunnit sig.

Än finns det hopp.

Karin Wahlbergs vardagsskildring i sjukhusmiljö i en svensk småstad är ett mästerligt tidsdokument. Jag känner igen 50-talet och på en ännu mer personlig nivå, känner jag igen den polioepidemi som grasserade i början på 50-talet. I sjuårsåldern var jag inlagd på epidemisjukhus och kan idag plocka fram känslorna, som idag ligger 60 år tillbaka i tiden. Om jag hade polio är oklart, men jag slapp i så fall förlamning. Det kan ha varit hjärnhinneinflammation, men i vilket fall som helst var isoleringen på ett epidemisjukhus fasansfull. Boken är en mästerlig återgivning av efterkrigstiden klassamhälle. Läs den! Jag ska leta upp annat som Karin Wahlberg skrivit.

Synantrop.

Sigge Eklunds "Synantrop" handlar om unga  människors förälskelse som övergår i besatthet. En för mig nostalgisk upplevelse, värd att erfara på nytt.

Analfabeten som kunde räkna.

Jonas Jonasson tyckte att han behövde skriva en uppföljare till den formidabla försäljningssuccén "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Det tycker inte jag.

Vi kom över havet.

Julie Otsuka har skrivit en roman som är bland det bästa jag läst. På behändiga 166 sidor skildrar hon med känsla hur USA-japaner hade det i det nya landet fram till och med andra världskriget. Det kanske mest unika med boken är att hon skriver utan att att det handlar någon speciell person, det handlar om alla. Ändå blir skildringen personlig och nära.

Den osynlige mannen från Salem

Ännu en deckare. Att jag nappade på den är att den rekommenderades av Leif GW Persson, en man som jag gillar skarpt. Hans indignationsdrivna samhällskritik och hans sakliga arrogans finner jag mycket roande. Christoffer Carlsson är, förutom författare, kriminolog. Hans bok skildrar på ett utmärkt sätt hur en ung människa kan utvecklas till kriminell, eller, om det är det motsatta, polis. Detta trots att uppväxtförhållandena varit likartade. Ett spännande perspektiv där miljö och samhälle spelar större roll än difusa föreställningar om ondska.