onsdag 27 november 2013

Skumtimmen.

De som läser min blogg vet att jag driver en fruktlös kamp mot dåliga thrillers och är måttligt imponerad av det svenska deckarundret. Detta är en grannlaga uppgift, som vårdslöst tillämpat kan spola ut barn med badvattnet. Johan Theorins "Skumtimmen" är ett lysande undantag från schablonernas  dussinromaner. Den är så mycket mer än en deckare. Skildringen av Öland är älskansvärd. Det är lätt att se likheterna med Österlen. Theorins olika tidsperspektiv är kristallklart visade och man behöver, som läsare, aldrig tveka om i vilken tid man befinner sig. Våldet är balanserat och skildrat bara så mycket handlingen kräver.  Personerna är  intressanta och boken är också litet av en släktkrönika. Att huvudpersonen är en pensionerad sjökapten, över 80, boende på äldreboende, plågas stundtals av svår reumatism och heter Gerolf i förnamn är ju bara helt oemotståndligt.
Skumtimmen har bl a belönats som bästa debut 2007 av Svenska Deckarakademin. Mycket välförtjänt tycker jag. Med många bottnar tycker jag att Skumtimmen har rent litterära kvaliteter.

tisdag 26 november 2013

torsdag 21 november 2013

Marknaden för e-böcker.

Jag läste i tidningen, fysisk sådan, idag att marknaden för e-böcker i Sverige går trögt, trögt, trögt. I USA har utgivningen av e-böcker gått om den traditionella bokutgivningen. Även Norge ligger långt framme även om jag inte sett några siffror. I Sverige har endast 11%  provat på och det är endast 3% som huvudsakligen läser i e-boksformatet. Jag måste tillhöra någon promillefraktion, som i princip enbart läser e-böcker. Sedan jag gick ner mig i e-boksträsket, för ett år sedan, har jag slagit i mig 45  e-böcker och 4 atomböcker, tror jag. För mig var det lika vanebildande som heroinet synes vara för narkomanen. Jag lånar det mesta på biblioteket. Jag har hört att det är en stor ekonomisk belastning för biblioteken, främst beror väl det på att det är svårbudgeterat och att det enskilda biblioteket inte riktigt styr över anskaffningen. Men det måste vara en stor besparing att inte behöva hantera böckerna fysiskt, de slits aldrig ut, inget svinn, böckerna är aldrig utlånade det  krävs inte så mycket lokaler och personal. Efter att inte besökt bibliotek på ca 30 år, dvs sedan ungarna vuxit upp, är jag troligen en av de mest frekventa lånekunderna i sydöstra Skåne.

När min bok är utläst kopplar jag upp mig och laddar ned en ny oläst bok, utmärkt presenterade av e-lib.se. Det kan ske närhelst på dygnet utan annan mänsklig inblandning än min egen. Det är inte främst av ekonomiska skäl jag har sökt mig tillbaka till biblioteket, det är för att de har bästa utbudet av gammalt och nytt och de suveränaste söktjänsterna på en objektiv och kompetent  plattform av bibliotekariekunskaper. Jag känner att jag svär i kyrkan men när jag säger att detta måste vara ett utmärkt komplement till folkbiblioteken och framförallt kostsamma filialbibliotek som har öppet lika sporadiskt som distriktssköterskan. In med ny teknik på biblioteken och lindra den kulturskymning som målas upp i politiken och i media.

Min besparing på ett år jämfört med bokköpartiden är 4600, eftersom jag köpte mest pocket, inköp av läsplatta (en specialiserad läsplatta är överlägsen andra alternativ) 1200 alltså har jag sparat in 3400. Jag skulle inte gråta blod om jag fick betala en slant för e-lånekort.

Jag kan tycka att förlagens och bokhandelns priser är rena skämtet, en e-bok är obetydligt billigare än den fysiska boken och då måste framställnings- och hanteringskostnader vara en bråkdel till e-bokens fördel. Jag antar att författarnas andel inte höjts.

Det kanske bästa av allt är, när du läser din e-bok, och kommer till ett ord du inte riktigt begriper, då markerar du detta med fingret och får upp betydelsen från en ordbok.

När du lägger ifrån dig plattan håller den reda på var du slutade.

Ge e-boken några chanser - detta att bläddra i en fysisk bok är en en myt och jag har då ändå vänt några papperssidor i mitt liv.


tisdag 19 november 2013

Dykvinnan.

Sedan länge är Joyce Carol Oates en av mina absoluta favoritförfattare. Finge jag råda, vilket aldrig kommer att ske, skulle hon ha Nobelpriset i litteratur. I och för sig är det väl efter en mycket läsbar författare 2013 dags för en ""smal" poet. Men sedan - snälla! Det brukar anföras att Oates är alldeles för produktiv för att bli aktuell för priset. Jag har ingen aning om hur Svenska Akademin resonerar, och det har väl ingen annan heller utanför kretsen. Det är själva affärsidén.
I den omfattande och i hög grad blandade produktionen, med essäer, biografier, krönikor och romaner om säregna människor med dramatiska  livsöden, är  "Dykvinnan" ett exempel på den senare kategorin. Huvudpersonen rör sig mellan dröm och verklighet och den spänning jag upplever när jag läser Oates består i att hon lyckas aktivera min fantasi, vi har en läsupplevelse tillsammans - Joyce och jag.

tisdag 12 november 2013

Kaffe med rån.

Jag kan tycka att genren med gamla företagsamma människor, som revolterar mot regimen på  äldreboendet, börjar bli överexploaterad. Ett gäng åldringar ger sig in på brottets bana, för att få det lika bra som fängelsekunder. Jag inte förneka att Catharina Ingelman-Sundberg producerat en skröna med god bruksunderhållning. Om du inte läser den är det inte på något sätt en katastrof.

lördag 9 november 2013

Kom ska vi tycka om varandra.

Jag är en notorisk e-boksläsare och av ett ren tillfällighet fick jag tag i Hans Koppels thriller, som pappersbok. Ni som följt min blogg Läsaren, vet att jag också är en notorisk deckarskeptiker. Denna gång ledde slumpen mig till en mycket bra representant för det svenska deckarundret. Min vanliga invändning om tillkrånglade  intriger  och ytliga person- och miljöskildringar gäller inte alls. Jag tycker om att den utspelar sig i en avglamoriserad mediavärld och med praktisk tillämpning av internet och mobiltelefoner gör boken modern och relevant. Handlingen börjar om ett snesteg på en konferens som utvecklas till en stalkerdramatik. En lugn början med en successiv stegring av spänningen - som en thriller ska vara.

fredag 8 november 2013

Och bergen svarade.

 Khaled Hosseini slog igenom med buller och bång för 10 å sedan med "Flyga drake" en fantastisk roman. Uppföljaren "Tusen strålande solar" berörde mig inte alls  lika mycket. Med Hosseinis nya bok "Och bergen svarade" är han tillbaka minst på samma nivå som i debutromanen. En fantastisk släktkrönika från fyra kontinenter och fyra generationer, med gemensamma rötter i Afghanistan, vävs ihop med en stilistisk skicklighet som gör att man alltid vet var man befinner sig. Afghanistans obeskrivliga lidande i krig mot ryssar och under talibanvälde flyttas från nyhetsrapportering till en verklighet först när det befolkas av människor av kött och blod. Svek som går så långt att man är beredd att döda men också förbehållslös kärlek skildras med stor säkerhet. En klar favoritbok som jag rekommenderar å varmaste.    

tisdag 5 november 2013

Spår

Lena Sundström har skrivit en spännande och skrämmande bok om avvisning av två egyptier som visade sig vara ett beställningsjobb till USA. Politiskt hyckleri och mygel på högsta nivå. Spännande som en thriller och alla synpunkter på om intrigen verkar trovärdig kan lämnas därhän eftersom detta verkligen har hänt. "Spår" har nominerats i fackboksklassen av Augustpriset och bör ha en mycket god chans att ta hem segern.

fredag 1 november 2013

Porslinsfasaderna

Sven Olov Karlsson har skrivit en mustig och delvis bisarr roman som utspelar sig lilla i samhället Eriksfors i Västmanland. Boken är nominerad till Augustpriset, med rätta tycker  jag. Kanske en  knapp favorit före "Egenmäktigt förfarande". I vilket fall som helst en god läsupplevelse.